tisdag 5 maj 2015

367. Äcklad fascination

Jag förstår bara inte hur folk orkar bry sig om allt de bryr sig om, eller åtminstone lägger energi på. Inte heller förstår jag hur de å andra sidan inte kan bry sig om saker som alla borde lägga energi på.

Egentligen är jag kanske inte rätt person att döma, men jag tycker nog att jag ändå är en av de personer som har befogenhet att uttala sig i frågan. Det jag talar om är att jag kan bli fullkomligt förundrad flera gånger i veckan över prioriteringarna bland människor.
    Logga in på Facebook och du möts av mycket av meningslösheten jag försöker komma till. Jag undrar vad det är som gör att mina vänner känner att det är väsentligt att dag efter dag berätta om samma kopp kaffe, skriva statusar där de brusar upp över dåligt väder eller att det var lång kö i kassan på Ica. Vidare kommer vi till alla klickmonster till artiklar som i åtta fall av tio är någon form av lista skriven i punktform med en "humoristisk" bild - ofta stillbilder från tv-serier - som ackompanjerar varje statement. Är det inte en lista så är det en skräpartikel baserad på Zara Larssons senaste Instagrambild eller något annat banalt. Varför lägger vi/ni/människor i allmänhet energi på sådant?
    Låt oss säga att vi samlar all tid samt energi som vi lägger på att störa oss på bagateller, läsa och dela blaha blaha och de dagarna som slösas på att vi är upprörda över saker som minst sagt kan klassas i "vad gör det om hundra år?"-kategorin. En liten tanke är att vi sedan tar alla den samlade tiden och energin och disponerar den på något viktigt istället - som att kämpa för att vår planet ska bli friskare, renare och mer fredlig eller något så simpelt som att vara lyckliga.

Det här med att kanalisera sin energi har inte alltid varit så självklart för mig. Ni som känner mig och följt min blogg från början vet att jag brukade vara ganska hetsig med åsikter och var fantastiskt duktig på att störa mig på småsaker. Någonstans lärde jag mig att välja mina strider och försöker nu så gott det går att låta bli att ens ta några strider. Den där långa kön till kassan på Ica kanske stör mig för en sekund men varför låta den göra det? Tänk om vi bara kunde låta allt sådant rinna av oss och välja att vara glada istället och tänk om vi kunde låta bli att uppfinna problem att prata om, slutade proppa varandra fulla med skräp såsom skvaller och skitsnack och öppnade våra ögon istället. Såg vilken värld vi lever i och vilken makt vi har över oss själva, vår lycka, våra liv och vad vi fyller våra dagar med. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar