Relativt smidigt lyckades vi reda ut från vilken perrong vårt tåg skulle gå, men Jenny "dubbelkollar" Jonsson tyckte öde att vi skulle säkerställa det ett par gånger på plats, där på nummer tre. Att vi var vid rätt spår stod klart, men avgångstiden var desto mer oklar. Vår biljett sa 11.35, monitorerna sa 11.40 och andra resenärer ryckte nonchalant på axlarna och trodde mellan 12 och 13. Strax efter ett rullade vi iväg från perrong 4, efter att vi innan det fått byta till nummer 2.
Vi reste i en vagn med AC och våra säten var ett par mycket sparsamt vadderade britsar som fällts ut från väggen. Trots att vi reste dagtid fick vi kudde, filtar och lakan - de må ha varit något solkiga men hela tågupplevelsen höll högre standard än väntat. Inte ens golvhålet till toalett föreföll på något vis vidrig. Vi anlände i Jodhpur efter knappt 7 timmar och sporadiskt samtalande med ett par jag tog för rikt då de reste med AC, hon bar överflöd av smycken och de hade rest i Europa.
Jodhpur är den bästa och minsta - "only one million living here" - staden vi besökt hittills. Här har vi besökt ett gammalt fort med fantastisk utsikt, granskat ett palats och druckit den berömda saffranslassin - en svalkande yoghurtdryck på kryddor och socker. Vi har suttit på handgjorda puffar och fått lära oss om tyger, druckit te och luktat på kryddor och njutit av att gå lite vilse på vägen till Gamla stan, där husen verkligen visar varför Jodhpur kallas för Blue city.
Än en gång har skenet bedragit oss, och detta gällande det Guest house vi bodde på. När vår tuktukchaufför - efter att ha frågat andra om vägen två gånger - stannade vid en bleknad skylt så såg Baba Haveli inte ut att vara mycket för världen. Plötsligt dök ett ungt ansikte med stort leende in i vårt fordon och hojtade "You Jenny Jonsson?". Det var ägaren Imran som välkomnade oss med chaite, visade den fantastiska rooftoputsikten över fortet, palatset, clocktower och ett slott. Han visade sig vara en fantastisk människa och vi trivdes så bra där. Vi hängde på taket med Imran och vår nyfunne vän israelen Amos, siestade lite på sofforna eller plöjde lite i tegelstenen Shantaram. Vårt rum var rymligt, levererade stora men något hårda sängar och hade ett fräscht badrum.. För 30 kronor per person och natt!
Tre nätter spenderade vi i Jodhpur - och jag hade kunnat spendera lika många till - sedan var det dags för mig och Lina att ta en tidig buss utan air condition vidare till Udaipur. Det blev en "bompy ride" på dåliga vägar och rangliga säten, men likt tåget så var även bussen över förväntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar