Jag stod på taket igår och reflekterade lite över hur olika liv kan vara. En indisk vardag skiljer sig från en svensk vardag, men mina rutiner får gärna följa med hit. Så i vanlig ordning var jag ute och rastade mig själv imorse. Medan Jenny sov tog jag och Lina en liten promenad, sedan fortsatte jag på en liten löprunda. Det var så behagligt ute, nästan svalt och ännu inget större ståhej på gatorna. Mest söta män som satt på bänkar och trottoarkanter, drack te, samtalade eller läste tidningen och vinkade glatt till mig när jag sprang förbi.
Jag nådde en rund park där folk motionerade i olika tempo på en liten grusväg som sträckte sig hela vägen runt. Det tog ungefär tre minuter att springa ett varv så jag sprang runt, runt, runt i sällskap med indiska farbröder och kvinnor i böljande klänningar. I mitten av parken utövades olika gruppträningar där de signalerade övningsbyte med en gäll visselpipa. Nu har jag tagit en iskall dusch, ätit frukost i godan ro och tar det bara lugnt fram tills det är dags att bege sig till tåget och Jodphur om ungefär en timma.
Igår ignorerade vi alla tuktukchaufförer som skrattade åt oss och ropade "impossible to walk!". Det var inte omöjligt men lite mer än halvvägs till slutdestinationen Old City så var vi lite osäkra på vägen på grund av vägarbete och jävligt varma. Vi tog en tuktuk.
Gamla stan bjöd på marknad och försäljare i mängder, kläder i alla färger och skräp i form av fula prydnadsfigurer eller plastklockor från typ 90talet (om man har tur). I vanlig ordning var Jenny den största shopparen av oss, men även jag slog till på en sjal för att skydda nacken från solen. Blev 10 kronor fattigare!
Vår lilla karta visade en viss restaurang Ganesh, utanför såg det inte mycket ut för världen med en smal och sliten stentrappa upp till en gassande takservering. Skenet bedrar. Vi fick sitta inne under skuggan och äta en fantastiskt god lunch som vi själva såg kocken tillaga, det var charmigt!
Vi hade frågat restaurangägaren efter toalett och han pekade då på ett publik restroom. De flesta restauranger är så små att de inte har en egen, så då finns det små hus med toaletter utplacerade lite varstans i staden. Jag och Lina gjorde varsitt besök i mittenbåset - som vi bedömde som klart fräschast - och var efteråt ganska nöjda med prestationen då det inte är toalettstolar utan mer av ett hål i marken. Vi firade med ett besök i en park, skuggplats och djurskådning. Ekorrar, hundar, fåglar och råttor bestämde sig för att nå vårt synfält.
Efter en stund i parken ångrade sig Jenny och gick till toaletterna även hon. När hon återvände deklarerade hon att hon precis haft en av de värsta upplevelserna i sitt liv. Hukande i mittenbåset hade hon kikat ner i det lilla avloppshålet och fått syn på ett par spröt. Hon berättade för oss häromdagen att hon inte är särskilt orolig för insekter eller ormar här, men att hon är livrädd för kackerlackor. Givetvis var det en några centimeter lång sådan som gav sig till känna så hon fick plötsligt bråttom att avsluta sitt toalettbesök men beslutade att fullborda. Hon hade ju ändå betalat nästan två kronor för det! Hon var stolt, vi var stolta, jag belönade med high five och Lina berömde för stort mod.
Det hade varit en lång (positivt!) och varm dag, så vi började traska hemåt, köpte Aloe Vera-kräm mot myggbett och sol, klunkade vatten och tog hjälp av en indier för att hitta rätt. Jag har lovat att inte följa med okända män, så förlåt allihop, men han hade kostymbyxor, skjorta, en almanacka i handen och var jättelång. Alla kriterier för att vara en pålitlig indier, med andra ord!
Nu känner vi oss klara med Jaipur tillika Pink city, det må vara så att vi inte sett alla tempel men vi har fått en härlig känsla av staden och mött folket. Det räcker bra för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar