Lycka i all ära, men lättnad är nog min bästa känsla. Förena det med känslan av att något är välförtjänt så snuddar vi på Nirvana. Just den kombinationen kom till mig igår kväll. Efter att jag sedan en lång tid grubblat och grubblat så nådde jag plötsligt den bästa av insikter - en sådan som ger dig känslan av att kunna peka på kartan och säga vart den heliga Graalen finns, en sådan som du borde tilldelas Nobelpris för och en sådan som lämnar dig med känslan av att inga problem i världen är för stora.
Till min stora glädje glödde känslan fortfarande i mig imorse, och sällsynt munter gick jag ner för att göra frukost när jag insett att även min förkylning börjat ge efter. Medan jag åt min havregrynsgröt besökte jag för första gången på länge bloglovin och återupptäckte alla fantastiska tränings- och hälsobloggar jag en gång följde. Det och beslutet om att göra comeback på gymmet efter en vecka som sjuk fick mig att sitta och tjoa "wii" till mig själv i camen, och en liten tanke på att livet är rätt så jävla vackert ändå fick mig att bli lite lipig.
Halvt svävande anlände jag till gymmet efter tio minuters promenad och fann att jag var ensam där. Stängde av radion, pumpade upp min egna musik och gjorde mig redo för ett pass med mycket axlar och en del biceps. Med följande video från världens bästa Dana Linn Bailey i åtanke så var peppen fenomenal (även om jag inte är stormförtjust i juckningarna och häng och släng-lyftande).
Arnoldpress, 3 set
Isolerade enh. bicepscurl, 3 set.
Hammercurls, 3 set - stegrande reps
Superset, 4 set
- Front raises hantlar
- Front raises viktskiva
Kontakten i musklerna var bland den bästa jag upplevt. Högg ett par lättare hantlar än vanligt, sneglade på stället med hantlar från 10 - 32.5 kg och bestämde mig för att axlarna skulle få känna på samtliga av dem genom lite shrugs. Blev således tio superset på rad, och jag rundade sedan av med lite baksida axlar, mer biceps och mer axlar.
Superset, 10 set
- Bicepscurls, dropset (start 10 reps)
- Shrugs, run the rack (10 reps, stegrande vikter)
Framåtlutade hantellyft, 3 set
Z-bar superset, 3 set
- Bicepscurls
- Lyft till haka
Pulsklockan visade nu att jag - med pw:n inkluderad - varit igång i snart en timma och en kvart. Axlarna sved, svetten lackade och jag hade ett överraskande tryck i biceps. Vikterna hade varit något lägre än vanligt, men när jag klev upp på löpbandet för lite nedvarvning kände jag mig ändå väldigt nöjd.
Kraftig lutning och relativt låg hastighet på bandet, en vakande blick på min Polar så att pulsen inte steg över 160 och ett ännu mer intresserat öga på tv:n där damernas skidstafett pågick. Skidloppet såg allt mer lovande ut och minuterna tickade på. En utländsk man frågade glatt "are we winning?" när kommentatorerna började ropa allt mer exalterat och eftersom min tröja dröp av svett och hans fru var närvarande lät jag bli, men jag hade lust att omfamna honom och säga att "yes we are winning för här går vi jämsides på våra löpband och sliter så duktigt och du ser dig redan som svensk fastän du knappt hunnit lära dig ett ord svenska".
Efter femton minuter som blivit femtiosju hade Sverige kammat hem ännu ett silver och jag klev ner från löpbandet. Sa hejdå till det trevliga paret och lunkade hem innan jag stoppade klockan på nästan två och en halv timma och kaloriräknaren avslöjade att jag precis genomfört mitt första 1000kcal-pass. Igår pyrde sluttampen på min förkylningsdepression och idag är jag så himla glad. Än återstår det att se om jag får sota för det imorgon och min förkylning slår tillbaka, men just nu känns det som om jag kan reda ut varenda knut på kedjan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar