322. en fantom på operan och två svenskar i London

Om ni tror att jag grävt ner mig i sorger sedan senaste inlägget så kan jag dementera det direkt genom att säga att jag istället arbetat med mina 90åriga favoriter nästan konstant, och igår kväll kom jag hem till Sverige igen efter ett par dagar i London med tjejen jag oftast titulerar som min lillasyster.

Vi har bott i ett hotellrum som knappt rymde båda våra sängar, haft ett element med seriösa termostatproblem som rumskamrat och ätit continental breakfast som vi båda klassade som över förväntan. Vi har turistat en hel del och jag har med förbluffande precision guidat oss längs rätt gator till rätt platser, vilket fick Andrea att konstatera att "du är en klippa!". Jag planerar att skriva in detta bland meriter i mitt CV.
   Vi har spenderat lite pengar i affärer, stött på min favoritlondonbo i sällskap med vår nästan-granne på en tunnelbanestation, och vi har tagit del av obligatoriska gastronomiska upplevelser. Typ fish n chips, afternoon tea och shepherds pie. Bland annat.

Med andra ord har vi haft det ganska jävla bra. Precis lika bra som Phantom of the Opera var, eller Chess, som Andrea valde att kalla den när hon i pausen sa att "sången som bara heter som musikalen är bra också - Chess!".