Jag sa att jag ville bli stor och stark och få muskler varpå han replikerade att "tjejer ska inte ha muskler, de ska vara slanka". Jag var en millisekund för att ge ett stingande svar om att i så fall ska killar inte vara småfeta med skelande ögon och ojämna tatueringar, men lät bli. Hur han vill se ut är ju upp till honom och hur jag vill se ut borde vara upp till mig - så vafan ger honom rätten att säga hur tjejer ska se och inte ska se ut?
Hela situationen kanske inte är så farlig i sig, men får man brottas med det varje dag så finns det nästan automatiskt en pyrande frustration som kan förvandla mig till en exploderande vulkan om bara det rätta virket ges.
Något universellt ideal vet jag inte längre om jag kan säga att ens media trycker upp i ansiktet på oss, för ena dagen är det timglasfiguren som marknadsförs, nästa dag är det någon kampanj om kurviga kvinnor och därefter ska vi vara tonade med magrutor. Gemensamt skulle jag ändå vilja säga att det finns en jävla hets, och en antydan om att vi ska vara något som vi inte är.
Så länge jag kan minnas så har jag likt så många andra kvinnor mer eller mindre aktivt strävat efter att bli gå ner i vikt. Jag har gjort det genom att ändra tränings- och kostvariablerna och målbilden har varierat från smala och benigt utmärglade kvinnor, smala och tränade kvinnor och smala och helt enkelt slanka kvinnor. Oavsett hur de sett ut, så har de i alla fall varit smala. Jag kan inte låta bli att undra varför det är så.
Jag tror inte att smaltänket sitter i kombinationen av två X-kromosomer eller är en följd av östrogenet, så orsaken till kvinnlig vikthets är förmodligen inte medfödd. Däremot tror jag att vi hela tiden får lära oss att kvinnan ska vara liten, och mannen ska vara stor. Jag ber om ursäkt för fullkomlig spekulering nu - men jag tror också att det är orsaken till en (vad jag upplever) högre acceptans av att män får vara småtjocka och kvinnor inte ska vara det. Försök till exempel minnas när du senast hörde någon skoja med en man om hans ölmage eller kagge - och detsamma hände med en kvinna?
Jag blir förbannad på att folk nu säger till mig att kvinnor inte ska ha muskler när ett allvarligt - men inte tillräckligt omtalat - problem idag är att många tjejer får problem med sina kroppar och hälsan för att de helt enkelt inte är starka nog för att ens klara vardagen. Jag blir förbannad på att folk nu skulle kunna kalla mig tjock eftersom jag inte har platt mage och tio centimeter mellan låren, och jag blir förbannad på att jag om jag droppade tjugo kilo skulle problemet istället vara att jag inte har nog med former, eftersom let's face it - bröst är fettklumpar som minskar om du bantar.
Jag har inte vägt mig på flera månader, och just nu bryr jag mig inte ett skvatt om min vikt. Det jag bryr mig om idag är att jag känner mig starkare än igår och att när det väl blir dags för att bränna lite fett kommer det vara muskler och inte ben som kommer fram under huden. Det är vad jag tycker är snyggt, det är så jag vill vara och framför allt är det så som jag tycker det ska kännas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar