söndag 30 december 2012

311. sju bokstäver

Att säga att man hatar klyschor känns ungefär lika klyschigt som att tatuera in monsterklyschan "Carpe Diem" och posta bilder på smoothiefrukostar med ett Instagramfilter - men fan va jag hatar klyschor.

Det är något med de där små uttrycken som vi hört upprepas sjutusenfemtio gånger som får det att kännas som om skalbaggarna i Mumien från 1999 försöker tränga in i min hud och jag kan nästan svära på att jag känner smaken av galla i munnen från en begynnande uppkastning av magsäcksinnehåll. Det är vanliga ord som bildat meningar som brukas äckligt frekvent och de klingar av rost och urtvättat. Fyfan vad jag hatar klyschor.
   Vad som stör mig mest är dock inte skolfröknarna som avslutar utskick om klassutflykter med "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", och inte heller de nyblivna artonåringarna som rusar till tatueringsstudion för att trycka bläck i epidermis i form av ett "Amor Vincit Omnia". Inte heller är det de stora killarna på gymmet som oavsett påstående kan replikera med "no pain, no gain!" eller lillgamla par som lever hela sina liv som om det vore en klyscha. Det som verkligen stör mig är det faktum att klyschor är så oerhört sanna.
    I grund och botten måste faktiskt medges att för att ens kunna bli en klyscha måste uttrycken upprepas otaliga gånger, och det har de ju gjorts eftersom de egentligen är så bra. Att fånga och ta vara på dagen är väl i princip en av de bästa sakerna man kan göra och kan man inte påverka vädret så får man väl helt enkelt vända på problemet och rusta sig själv därefter. Problemet som uppstått är att vi inte längre säger sådana saker för att det faktiskt är vår åsikt, det är nu plattityder vi bara slänger ur oss på ren reflex.

Det diskuteras om misshandel av vårt svenska språk när vi blandar in engelska ord eller slang, att vi dagligen säger visdomsord som vi egentligen inte menar borde då ses som riktig slakt. Jag hatar klyschor, men vad jag hatar ännu mer är att de gjort så att kloka ord förlorat värde och istället känns lika falska som ett hus inrett med shabby chic.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar