Dagen inleddes med ett skönt benpass på gymmet i sällskap med CH och på slutet även Fanny, riktigt bra start på dagen. Mitt under klassen kom en kille fram till mig och CH och frågade om vi händelsevis var "the Swedes". Ja, sa vi. Han var väldigt noga med att poängtera att han inte försökt tjuvlyssna på vad vi pratat om, men att han sett oss förra lektionen och inte förstått ett ord av vad vi sagt och då tänkt att vi borde vara de omtalade svenskarna. Med "omtalade" menar jag "det har gått ut mejl till folk på skolan och i cafeterian finns ett foto på hela vår klass rullandes på storbildsskärmarna och vid skolans entré finns en skylt där det står att svenskarna anlänt".
Efter en lektion av Local Economy och stand up-comedy blandat med bilder och filmer på amerikaner som äter alldeles för mycket mat i form av Roys Marketing-class hade vi lite jobb med vår presentation för The Board. Vi förväntas presentera statistik där, men vad händer om vi inte har tillgång till någon bra statistik? Den som lever får se.
När jag slutat skulle jag möta upp Ben som jag läser Political Science tillsammans med, men hade lite tid över så knallade bort till Last Record Store en liten bit från campus. Skivaffärens dörrar och fönster var tapetserade med posters och flyers om lokala spelningar, och när jag satte min fot inne i affären slogs jag av en varm doft med en touch av unket och från högtalarna spelades bortglömd rock från åttiotalet. Mamma, jag lovade att inte bli kär i USA men jag kanske är tvungen att bryta det löftet. Där fanns nämligen rad efter rad med cd-skivor, mixtapes på kasetter för alla världens DJ's och givetvis... vinyler. Massvis.
Gick ifrån affären med fyra svarta tolvtummare i plast och lämnade kvar strax under 70 svenska kronor, en massa fingeravtryck från allt bläddrande mellan plattorna och en mycket trevlig konversation. Talade med mannen som jobbade där om musik och framför allt Nirvana, han sa att deras skivor är både svåra och dyra att få tag i även här, och han var något ångerfull när han berättade att han sålt sina när han en gång i tiden behövt lite extra pengar.
Mötte sedan upp Ben, och nej mamma, det är inte en dejt bara för att en tjej och kille råkar umgås över en kopp kaffe. Eller i hans fall varm choklad med grädde, så manlighetsfaktorn gick inte i taket där inte. När han var liten hade hans pappa tydligen berättat att man stannar i växten om man dricker kaffe så han har därför aldrig börjat, och kanske är det sant för han är en bra bit längre än mig. Hur som helst så hade vi en trevlig eftermiddag och upptäckte snart att vi hade en del gemensamt - typ xbox och skador som hållt oss borta från våra respektive sporter.
När Shelley sedan kom och hämtade upp mig for vi till ett lagom sunkigt hak för att förtära dinner. Jag trivdes som fisken i vattnet mitt bland bruna lädersoffor som formade bås, inredning i mörkt trä och män 50+ med kraftig mustasch, en rejäl hamburgare med fries i högsta hugg och en pickup stående på parkeringen utanför. Åtminstone inbillade jag mig att de alla körde en sån där halvrostig skranglig bil med ett gevär på sätet bredvid sig. Nåväl. Jag själv beställde in en Californian Burger med hemgjorda french fries till, fick nästan i mig hela och kände mig tämligen nöjd. Tror fanimej att jag avklarat en av mina milstolpar i livet.
Underbart att läsa, ditt sätt att skriva får oss nästan att känna att vi är med.. Ok att bli kär i en skivaffär!
SvaraRadera