Tog mig in till Göteborg och Scandinavium tillsammans med trevligt sällskap igår för att se allas våra In Flames, fjärde gången gillt! Tog plats och såg både Insense, Rise to Remain, Ghost och Trivium innan våra kära göteborgare gick på scen - och de levererade betydligt mycket mer än melodisk death metal.
In Flames är ett sådant band som spelar musik som får män att bli pojkar och Stureplanskillarna att dra ur pluggen och bli rockare för en kväll. Den vevande armen och handen genom backslicken är kvar, men metaltecknet, skriken och "fan va ballt!!" finns också där. In Flames är helt enkelt ett band som engagerar. Alla.
På sitt eget, säregna och ödmjuka vis charmar Anders Fridén publiken på ett kick och får oss att le inte bara en, utan över sjutton gånger med sina avslappnade mellansnack och spontana utrop ("herrejävlar!"). När de sedan inte bara bjuder på ett lysande musikaliskt och skönt scenframträdande, utan också den hittills bästa setlisten jag sett dem med, går det inte säga annat än att spelningen var riktigt lyckad.
Ja, In Flames är ett sådant band som korsar gränserna. De fångar människor från alla möjliga genrer och förenar folk från vitt spridda sociala grupper. Det är sådant som gestaltar det fina med musik. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar