måndag 31 oktober 2011

HAPPY BIRTHDAY

Hej Jenny! Och hej go' vänner som inte heter Jenny!

Jenny vet om att jag någon gång skulle befinna mig just här, så jag har ett grönt kort och sysslar inte med illegala intrång på folks sidor, om nu någon skulle få för sig något sådant. Mitt namn är Kamilla, är classmate och vän med lilla Jenny här, så jag är inte "vem som helst", hehe. Eller vem fan är jag egentligen, sitter här på Jennys vackra blogg och fular ner den helt och fullt? Fan, jag får fatta mig kort. Jag har inte så mycket inspiration egentligen för att skriva något som ens skulle ha potential att ha en tiondel så mycket träffsäkerhet som kära Jennys alla skriverier har, så då kan man ju undra; why even try gurl? Get the fuck out then? So no, I ain't gonna try. Jag ska bara göra ett kort hyllningstal. Ha överseende med mig.

För det var någon som fyllde 18 för en halvtimma sedan. Det var Jenny herself. Jag vill passa på att säga ett STORT JÄVLA GRATTIS TILL HENNE! Och med risk att vara intern: jag hoppas att hela släkten, framför allt mormor och lilla Eilar, firade dig ordentligt med larver, ELLER, något annat gott som kanske föll dig i smaken lite bättre! Det är också ganska givet att de gav dig saker de har snott från lagret? Hoppas det var fina grejer i alla fall. Du förtjänar bara det bästa, Jenny.

'Nuff said. Hoppas din födelsedag har varit gr8. You deserve it.
Puss och kram från Kamilla

onsdag 26 oktober 2011

145. remember it all

Likt en politiker väljer att hålla sig till vissa frågor, verkar jag ha låst mig vid ett ämne. Eller en ämnesgenre, kanske? Jag vet inte. Hur som så tänker jag idag ta upp det här med att sno andras åsikter och uttalanden.

Jag tänker faktiskt inte sticka under stol med att jag - trots allt - är en relativt skärpt sjuttonåring. Detta har vanligen vissa konsekvenser. Jag har nämligen en tendens att då och då kläcka ur mig en och annan klipsk eller humoristisk kommentar. 
    Ett problem jag - och fler med mig - har, är då individer som finns i vår närhet och likt tvättsvampar suger åt sig av detta för att kunna återanvända det. Tro mig, jag har inga som helst problem med att folk omkring mig tar till sig saker jag säger och lär av det (tvärtom, det är ju det som är det fina!), och jag bryr mig inte om denne sedan för det vidare. Nej, problemet är när tvättsvampen blir till en parasit - en patetisk varelse som tar åt sig äran för uttalanden som denne knappt förstått innebörden av. 
   Vi sätter oss in i en situation som många kan känna igen sig i: ponera att du är i ett klassrum där ni arbetar i grupp och ska diskutera ett ämne. Läraren för sedan undervisning på tavlan och ställer vissa följdfrågor, varpå en av dina gruppmedlemmar räcker upp handen och upprepar exakt det du sagt under diskussionen. Hade individen i fråga istället formulerat om det och helt enkelt sagt "Vi (i gruppen) sa att..." så hade det hela genast varit fullkomligt godtagbart. Om denne istället sagt "Som **** sa så..." hade det nästan blivit overkill - skulle vi säga vem som låg bakom precis varje uttalande hela tiden hade vi ju stört oss på det. Eftersom vi är så brutalt svenska är det ju faktiskt ingen som gillar att någon får beröm och ära precis hela tiden, oavsett om det är välförtjänt eller ej. 

Ja, livet som smart är hårt. Jag är helt enkelt trött på människor som tar åt sig creds på min intelligens. Får förmodligen börja vandra runt med en skylt som sätter copyright på allt jag säger.

lördag 22 oktober 2011

144. don't we need it

(för er som inte förstått det syns hela inläggen om ni klickar på deras rubriker)
Jag vet inte om ni märkt det, men det finns faktiskt vissa saker jag stör mig på. En av de här är åsikter. Inte åsikterna i sig, utan hur de framförs.

Bland det värsta som finns är människor som inte har någon egen åsikt, utan bara suger åt sig av vad andra säger eller helt enkelt instämmer med ett föga övertygande "aaah, VERKLIGEN". Vad handlar det om egentligen? Rör det sig om rädsla för sneda blickar eller fruktan för att känna sig utanför? Allvarligt talat, är man för lat för att skaffa sig lite fakta och bilda en egen bild av saker och ting - är det fan bättre att säga att "jag vet faktiskt inte vad jag tycker".
    Vidare finns det människor som absolut skaffat sig en åsikt, och därefter väljer att inte vika en tum från den. Dessa kan - om möjligt - vara ännu värre. Att vara så låst och trångsynt är bara pinsamt och missgynnande. Tänk er till exempel en pågående samhällsdebatt. Den förändras hela tiden, nya bevis kommer fram här, andra aspekter där. Dessa faktorer måste ju då givetvis vägas in för att du ska kunna skaffa dig en giltig åsikt, och inte leva kvar på annan fakta (som nu kanske både blivit inaktuell och bevisad felaktig).
    När du sedan hamnar i en situation där du diskuterar eller argumenterar med någon om ett ämne där du har skilda åsikter, är det inte bara respektlöst, utan även oklokt att hugga emot med dina argument innan du lyssnat klart på motpartens. Gör du detta får du inte bara möjlighet att tänka ut ett smartare bemötande - utan du får också mer kunskap. Slutligen kan du fråga dig vad som är viktigast - att vinna en argumentation med en ogrundad åsikt eller byta till en åsikt du insett är bättre, även om det innebär att du förlorar argumentationen.

Med andra ord peeps - skaffa er egna åsikter eller håll käft, var alltid redo att tala om varför just dina åsikter är bäst - men var aldrig för stolt för att byta till en annan om du gillar dem bättre. Utan åsikter, tankar och idéer är vi identitetslösa skal - och med dessa kan vi berika varandra och skapa en mer medveten värld fylld av kunskap.

För övrigt ser jag så här fräsch ut idag. Borstar man håret som döljs under mössan lägger det sig i skivor och ser ut att vara preppat med gele. För övrigt är det ungefär så här jag skulle se ut med medusa-piercing, vi tackar en lite för stor finne för den förhandsvisningen!

måndag 17 oktober 2011

143. we wont destroy

Tog en BIG walk down the memory lane igår. Loggade nämligen in på Spotify, och där vart det ett tag sen man hängde sist. Kände att det var dags för en ny spellista, och några timmar senare låg 614 låtar prydligt uppradade i bokstavsordning. Dessa var resultatet av det klassiska bröllopskonceptet något gammalt, något nytt, något lånat och något blått. 

Inledde med att rota igenom alla mina gamla spellistor och det var där som de största flashbacksen tog vid. På bara några timmar var jag Jenny ~8 år, Jenny ~16 år, Jenny ~13 år och Jenny hela förra sommaren. Jenny i sin största punkperiod, Jason Mraz&Gavin Degraw-fanet Jenny och Jenny glad-ledsen-lycklig-ensam-nostalgisk. 

Musik, om något, kan få en att minnas tillbaka. Återuppleva, drömma. Ta en titt på min spellista här (<-- där) och se om den är något för dig! Den är i bokstavsordning, dessutom. Om du nu känner för att påpeka att det finns en knapp som lägger låtarna i bokstavsordning så låt bli, jag är väl medveten om det - men det ser snyggare ut om det är så från början. 

söndag 16 oktober 2011

142. I like it, I'm not gonna crash

Jahaja, det här var ju lite pinsamt. Inte uppdaterat på ett bra tag. Känner mig inte kapabel till att göra ett långt och fantastiskt inlägg just i detta nu så this will have to do. Ska spendera dagen ihop med Hemsöborna, tänkte förtydliga detta med en bild. Nedan ser ni den klassiska "håll upp objektet framför kameran" ihop med en min där jag försöker förmå ansiktets samtliga 52 muskler till att gestalta ett skeptiskt "seriously?!". 

Over and out, dags att hugga in i boken och plöja igenom de resterande tvåtusentrehundaryrtionio (ungefär) sidorna. Ett uppdrag jag känner mig lika munter inför som Strindberg gjorde när han skrev jävelskapet.

tisdag 4 oktober 2011

141. the earth is on fire

När stress tränger sig på och saker och ting känns allmänt jobbiga, kan det kännas mest naturligt att retirera. Detta kan ske på olika vis - ofta genom antingen ett känslomässigt utbrott eller total uppgivenhet i form av en säng, en dvd-box med slumpvis vald tv-serie och Ben&Jerry's.

Jag har alltid klassificerats som en annan typ. De som härdar. Vi kännetecknas genom att vi istället håller allting inne och trycker tillbaka det så länge det går innan vi exploderar. Som ni hör, är detta inte särskilt hälsosamt.
    Numera sker dessa explosionsartade kollapser mer sällan. Jag har sett ljuset. Go' vänner - jag har talat om det tidigare och tänker nämna det igen: planering. Denna gången i form av att jobba med stress i förebyggande syfte. Prioritera och göra saker som jag mår bra av. Det må låta banalt och oerhört simpelt, men istället för att tänka på det kanske vi ska reflektera varför inte fler lever efter detta?

Jag och en vän har myntat uttrycket vardagsförgyllning.
Saker som jag placerat i mitt personliga vardagsförgyllningsfack är bland annat att läsa Harry Potter på bussen, fira kanelbullens dag på Viskan i fint sällskap och utöva yoga. Kom igen nu - ge er ut och fyll er kvot med vardagsförgyllning!