torsdag 14 juli 2011

122. sky full of lighters

Jaa, gott folk, jag ska inte förtälja historien utan är helt ärlig när jag säger att det tog sin lilla tid. Att få till ett foto alltså. Jag nekade in i det sista, men till slut föll jag för hans tjat och gick med på att posera för ett minne till eftervärlden. Jag snackar om Martindahl, Karl Martindahl. Så här såg det ut: 
Nej, gott folk, ska jag vara helt ärlig var det kanske inte riktigt så det gick till. Det var en solig onsdag - som alla onsdagar då det är allsång på Svenljungas torg - och Karl Martindahl var på besök i vår lilla håla för att göra Thore sällskap på scen under kvällens evenemang.
     För det första: Jag tänker inte gå in på någon beskrivning om vem denne Karl är, för det borde ni veta. Om inte så är google er vän.
     För det andra: Jag hade en crush på Karl för sisådär 7-8 år sedan. Det visade sig att den satt kvar lite. Paxade "hans" kväll direkt när vi skulle skriva upp oss på schemat över när vi skulle hjälpa till på allsången.
     För det tredje: För er som scrollade förbi bilden och bara läser mina värdefulla ord istället: Karl är snygghet personifierat, sex on legs och har ett jävla charmigt leende.

Med detta som bakgrundshistoria kan jag säga att jag - social kompetens fångat i en människokropp - inte vågade prata med honom först. Kände att risken för tunghäfta och rodnad var något hög. Istället fick Ernest agera wingman och jag fick agera stalkerfjortis, för när vi stod utanför vårt kontor ropade Ernest plötsligt in att "Karl! Kom hit lite, Jenny vill ta ett foto med dig!". Jag deklarerade givetvis hur pinsam han var och han fiskade fram kameran medan Karl kom ut. Han tog sitt charmiga leende med sig.
     En kram och två foton senare konstaterade jag att han också var fantastiskt trevlig. Han sa att han skulle skicka räkning på 6000 spänn för fotona. Sen sa han att jag var söt. För det räknas väl om det var ett "men åh va söt du är!" när jag sa att jag redan spenderat pengar på telefonröster under Fame Factory?
     Är nu medveten om att föregående mening hade varit ett alldeles superbt avslut på detta inlägg, lite fyndigt och tydligen är det en bloggares gyllene regel att avsluta sina inlägg med en fråga, MEN jag har mer att säga. Förutom löst prat om damfotboll och facebook råkade han också prata lite om Melodifestivalen. Att han inte varit så sugen på att göra det igen, men "sen jag fått barn så...". Vafan menar han med att bara slänga ur sig att han har barn?! Rätt upp i ansiktet på mig! Jag menar, ett barn brukar ofta medföra en kvinna.

Så, en conclusion av det här kan vara att jag fortfarande tycker att han sjunger riktigt bra och ser minst lika bra ut, även om han har barn och avböjde erbjudandet om att få förtära lite mat i mitt kök. Kan också tillägga att jag var löjligt glad över få träffa honom, och att jag är ganska tacksam för Ernest lilla kupp trots att det var lite pinsamt. Men vafan, lite kul ska man ha också!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar