tisdag 14 juni 2011

95. to the moon and back

Hej hej och hallå! Vart ute i G-horse idag, och vet att ni nu undrar vad det är. En ny partydrog, världens ände eller kanske en åker? Go for the second one! Gånghester var stället, klassen + Peg från Santa Rosa Junior College i USA var sällskapet och grillat var maten!

Har klurat lite på det här med ödmjukhet. Svensk som jag är tänker jag nog inleda med att påstå att lagom är bäst. Kan ta ett par skräckexempel på total brist av ödmjukhet. Folk som svarar rätt på en fråga i skolan och assar (det vill säga taggar) sönder VARJE GÅNG genom rop, skryt och gester värre än den som den 53årige mannen med drömmar inom en viss filmbransch gör när han precis förlorat oskulden. Nästa skräckexempel - ni har arbetat två och två med något, skolarbete, burit något, forskat fram botemedel mot cancer eller räddat liv på 19 kenyaner, men ändå är det en som tar åt sig all ära och skryter som fan. Vidare finns det de irriterande typerna som får beröm och måste berätta all bakgrundshistorik och precis huuuuuuur de kom på den briljanta idén att ge en mankini till morfar Gösta, eller de som välsignats med en fantastisk talang för fickparkering och därför måste berätta det för alla. Hela tiden.
Det finns folk som är tvärtom. De som aldrig tar på sig någon ära eller ens tar emot beröm. De som haft en jättetrevlig fest men säger att "nejnejnej, det var verkligen ingenting!" och säger att det var sällskapet som gjorde det, de som skaffat en ny snygg frisyr men säger att det var frisören som gjorde ett bra jobb, de som skrev mvg på ett oförberett prov men deklarerar att "nejnejnej, det var ju du som hjälpte mig att plugga!". Oftast leendes, bekymmerslösa, gärna fantastiskt kramgoa och irriterande nöjda med allt. Skulle kunna kalla dem för rena, genomgoda individer, skulle kunna kalla dem för trygga i sig själva och skulle kunna kalla dem för otacksamma jävlar.

Conclusion: ta emot beröm, men på ett snyggt sätt. Var säker i dig själv, bli nöjd med prestationer och detta är inget du ska sticka under stol med, men snälla - vi vill inte höra historien om den nittiotre kilo tunga laxen du drog upp i Viskan för sju år sedan en gång till.

1 kommentar:

  1. du är så smart jenny, jag gillade detta inlägget mer än vad jag vanligtvis brukar göra.

    kanske för att du lämnade en sån jävla bra kommentar på min blogg.
    kanske för att du är så jävla bra i mina ögon.
    tack!

    SvaraRadera