söndag 12 juni 2011

93. it only hurts when I laugh

Först och främst, har pillat lite med kategorier i bloggen idag, och på något vänster valde inlägg nummer 73 att hoppa upp hit men ignorera det - det är ett gammalt inlägg. Vet att ni alla vill ställa samma frågor - har Jenny blivit bortrövad av Ali Baba, är det längre till månen än till stjärnorna och går det att räta ut en banan utan att skalet förstörs?

Jag är inte en kvinna fylld med svar, men kan delge er en tanke som slog mig idag. Snabbare än en komet och hårdare än en diamants yta slog den mig och den lyder som följer... När jag helt från ingenstans, utan att ha blivit ombedd eller någon har hintat om att det behöver göras, plockar iordning i köket, diskar kastruller, formar och skålar som staplats, sätter igång diskmaskinen och torkar av lite här och var - känner jag mig som världens bästa dotter. Helt seriöst. Tanken som slog mig då är, om det är så lite som krävs för att jag ska känna mig så duktig, hur dålig dotter är jag inte då vanligtvis?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar