På tal om harmonisk känner jag mig just nu ganska harmonisk. Detta trots att halva lovet är förbi, att skolan snart börjar igen och att de knappa två månader som återstår av mitt andra år på gymnasiet kommer bli riktigt tuffa med massor av plugg och annat som händer. Harmonisk trots att jag har så mycket funderingar och måsten, harmonisk trots att jag fortfarande står och stampar i startblocken till livet och väntar på att få fånga drömmar och harmonisk trots att världen trycker på med problem som global uppvärmning, uppror i Libyen och töntiga tonårsangelägenheter. Detta är för att jag har knäckt koden. Att varva ner och må bra för mig är inte att ligga och flöta mig framför tv:n en hel dag eller göra absolut ingenting bara för att man vart man än går får höra att "du måste ta dig tid till dig själv, ta tid till att bara vara och göra ingenting!".
Det som får mig att må bra är att ha struktur. Planering. Veta att jag hinner, och sedan göra det. Beta av sakerna bit för bit, våga lita på mig själv att jag gör saker och ting senare om jag planerar att göra dem då och att våga förlita mig på att jag har tillräckligt med tid. Att slappna av är att göra något jag vill göra för min egen skull, och känna att jag har tid för det. Att veta att det gör mig gott, att jag förtjänar det och att jag inte har massa måsten under den tiden. Då är det bara det som gäller.
Imorse vaknade jag sanslöst tidigt för att vara en ledig dag, en dag efter en hel krävande vecka i Finland och en dag då jag skulle kunna sova obegränsat utan att någon hindrade mig. Jag vaknade av en sjuhelvetes jävla mensvärk och en lätt påtryckning i de nedre regionerna som sa att det var dags för ett besök på den vita porslinssaken i vad en svensk skulle kalla för badrum. Väl på dass hörde jag genom takfönstret hur fåglarna kvittrade värre än en porrskådis stönar i en intim scen och solens tidiga strålar kikade fram. 07.36 stod jag redo och gav mig ut i morgonparadiset för lite intervallträning i löpspåret. Fräscha fläktar och jag kände mig sannerligen hurtig och nöjd, musiken dunkade i öronen och turen runt Ullasjösjön stod på schemat. En ingivelse sa mig att vafan, det var nog dags för årets första dopp och jag kastade således av mig mina kläder och tog årets första dopp i det kalla vattnet. Den spegelblanka ytan klövs av en varm och svettig kropp och bortsett från någon ensam fågel och en traktor som åkte på en åker långt borta var det helt jävla knäpptyst. Kylan i vattnet var nästan bedövande och detta gott folk, är vad jag kallar för egentid. Avslappning. Harmoni. Balsam för själen och en underbar start på dagen.
Efter en så perfekt morgon skulle pessimisten i mig säga att "nu kan det bara bli sämre", men tji fick den, för en bra morgon måste följas av en bra dag. I alla fall om man ska lita på en av alla mina oskrivna regler. Just idag stämde det, för all produktivitet som sedan har följt har fått mig att må jävligt bra. Jag har planerat upp alla viktiga saker som bör göras under resten av lovet, det vill säga plugg och att träffa Louise. Pax Louise på måndag! HA! Nu kan ingen annan få henne. He-he-he. Vet att ni blir avundsjuka nu. Fortsättningsvis har jag packat upp allt från Finland, gjort iordning mitt rum, tvättat, cyklat till Sexdrega tur och retur och varit på arbetsintervju. En väldigt lovande sådan, med tanke på att jobbet redan verkade vara mitt. Med andra ord verkar jag hamna i äldreomsorgen i sommar. Efter allt detta har jag avverkat en hel del plugg, än en gång kommit fram till att matte c kan dö i en eld och tagit djupa beslut angående min garderob. Eller innehållet i den. En grov utrensning står på schemat innan lovet har nått sitt slut, och jag vet att jag kommer göra det eftersom jag vet att jag har tid.
Jag har planerat och strukturerat, ordnat och organiserat och jag vet att jag har tid. Jag vet vad som ska göras när och jag vet när jag ska göra ingenting för just nu har jag full koll, jag är i balans och jag har massvis med saker att göra. Jag ska göra dem, i sinom tid. Precis som planerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar