Eric som jag bott granne med i hela mitt liv, Frida som är född med några dagars skillnad från mig och Fredrik som var min granne en tid. Och fia. Sofia Norrström.
Om jag inte minns fel var det sommaren innan vi började förskolan som hon flyttade hit (faktiskt i Fredriks gamla hus). Jag borde i så fall varit 5 år och hon 6. Hon kom och ville öka ut min och Erics duo till en fin trio, vilket hon så småningom lyckades med. Jag och fia var väldigt lika som barn, är nog det fortfarande till viss del. Det gjorde att vi hade sjukt roligt ihop, men också att vi bråkade EN HEL DEL. Vårt största hinder var att vi båda var så envisa.
Jag minns tillfällen då jag och fia bråkat om något oviktigt, och sedan slutit fred men istället börjat bråka om vems fel det egentligen var. "Förlåt, det var mitt fel", "nej, det är mitt fel." "nej, det är MITT fel. Det är JAG som ska säga förlåt!" "NEJ, det är JAG..."... Ni fattar min poäng?
Tiden gick, the unbreakable three blev lite mer unbreakable och Eric gled ifrån oss lite och kvar var jag och fia, supertighta! Det är vi fortfarande, även ifall gymnasiet just nu sätter stopp för att vi ska kunna umgås lika ofta... även om vi bor typ 75 meter ifrån varandra. Har många fina minnen med fia, och det allra bästa med henne är att vi kan verkligen vara oss själva när vi umgås. Spelar roll vad folk tycker och tänker, vi kör på precis som vi vill. I vått och torrt, jag och fia!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar