Nu i VM-tider hoppas jag att ni alla sett åtminstone ett lopp eller två på den fyrkantiga apparaten kallad tv. Efter målgång i varje lopp faller åkarna ihop i små högar, helt slutkörda och slutpumpade. Det är den känslan jag har nu.
Det är fredag eftermiddag och efter en skolvecka kantad av lite feber, inlämningar och stenhårt plugg för att hinna med allt jag kanske legat lite på latsidan med, så är det ganska naturligt att jag är trött. Jag tröstar mig med att mitt arbete har gett resultat. Inte bara i form av att jag blivit klar och nått mina mål, utan också resultat som i att jag börjar få tillbaka motivation till skolan. Plugga är ju faktiskt inte särskilt svårt och just nu har jag också den där känslan som Olle Blomkvist en gång talade om - att gymnasiet är tre år. Tre år som du behöver anstränga dig för att plugga och få en bra utbildning, sen kan du göra vad du vill. Nu känns det inte som om det är så mycket. Låt mig ha kvar den känslan, snälla.
Helgen till ära ska jag lägga mig i min säng med både täcke och filt, sova någon timma och sedan hoppas att pluggmotivationen sitter kvar när jag vaknar. Till skillnad från Hellner och de andra skidåkarna reser jag mig inte upp efter en halvminut av total utmattnig, men väck mig om en timma eller två så ska vi se hur jag mår då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar